Ventilation på vind – Ingen luftspalt vid takfoten

 

Antalet skador på kalla ventilerade vindar har ökat.

 

Problemen uppstår vid kraftig ventilation av uteluft, regnläckage eller då fuktig luft läcker upp från innemiljön till vinden och kondenserar där.

Mycket kan dock göras åt saken om man ser till att ventilera rätt.

 

Kallvindar är normalt som torrast under sommarhalvåret då bland annat solstrålningen mot taket hjälper till att torka ut vindsutrymmet. De flesta problem uppstår under höst/vinter då uteluftens relativa fuktighet är högst, solstrålningen mindre intensiv och dagarna kortare. Temperaturen på kallvindar är då också betydligt lägre än under sommarhalvåret och luften kan bära mycket mindre fukt. Fuktig luft som sipprar upp på vinden från bostaden resulterar därför i förhöjd fuktighet. Efter nätter med klar himmel kan kallvinden till och med bli kallare än uteluften vilket resulterar i kondens på takets undersida.

 

Ju bättre man isolerar, desto kallare blir det på vinden och risken för fuktskador ökar. I stället för att bäras av den varma luften blir fukten kvar på den kalla vinden.

 

 

 

 

 

 

Varje hus är unikt och behov för ventilation varierar från vind till vind. Forskning har visat att fuktsituationen inte blir bättre genom att ventilera mer vilket är den vanliga föreställningen. Att strypa ventilationen skapar också risker med instängd fukt.  Det är därför viktigt med en korrekt anpassad ventilation.
SP (Statens Provningsanstalt) skriver följande;

–”I ett väl isolerat tak utan tillförsel av fukt, är ventilationen snarare till nackdel än fördel. Ventilationsluften tillför fukt som kan kondensera inne i taket under klara, kalla nätter. Ett oventilerat tak där det inte tillförs någon fukt är torrare än ett ventilerat. Undersökningarna visar också att i de fall ventilationen verkligen behövs för att torka ut en fuktskada räcker flödet helt enkelt inte till. Luften är för kall för att kunna bära den fuktmängd som krävs för att hälla taket torrt”.

 

-”Ett rätt utfört oventilerat tak ger mindre risk för fuktskador samt mindre energiförluster.  Det blir torrare och RF blir betydligt jämnare”.

 

-”Konstruktioner med cellulosa har i undersökningen visats ha ett lägre fukttillstånd än mineralull. Anledningen kan vara att cellulosaisoleringen är lufttätare, vilket innebär att materialet försvårar fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt, vilket innebär att fuktsvängningarna dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar”.

 

Brandspridning

Brandspridning via takfoten har länge varit ett problem för räddningstjänsten.

En brand sprids ofta från fasaden via takfoten och ventilationsöppningar till vindsutrymmen. Bästa sättet att minska risken för brandspridning via vindsutrymmet är att hindra den från att nå dit genom att utföra takfoten utan några öppningar. Ventilationen av vindsutrymmet kan då i stället ske genom yttertaket. (Källa: Räddningsverket).

 

 

Sammanfattning:

Eftersom viss risk för fukttillförsel till vinden ändå alltid finns t ex av inbyggd fukt, läckage av regnvatten utifrån eller konvektion vid tillfälligt invändigt övertryck, kan man inte utan vidare rekommendera att vinden utförs oventilerad. En viss luftväxling bör enligt vår mening alltid finnas på vinden för säkerhets skull. Omfattningen av denna luftväxling kan dock diskuteras. Sannolikt räcker det med relativt måttlig ventilation t ex någon gavelventil eller nockventilation med s.k. mögelstopp.

 

Reducerad ventilation kan vara olämplig under byggskedet vid nyproduktion.

Höga fukttillskott p.g.a. gjuten platta, målning m.m kan medföra förhöjda fuktnivåer i råspont och takstolar under lång tid, därför kan det vara bra att ha en avfuktare under en tid stående på vindsbjälklaget.

 

Om man kombinerar reducerad ventilation och diffusionsöppen underlagstäckning på råsponten med ex. Omega Undertaksduk i stället för en tät YAP 2200, sänker man den relativa fukthalten på vinden markant jämfört med en traditionellt ventilerad vind med underlagspapp på råspont. ( Källa: Fuktcentrum, Lund ).